Hopp för skelettet

Jag är kvinna och över 50. Jag vet inte riktigt hur det gick så snabbt, men iallafall... jag är här! :) Kroppen och psyket har gått igenom endel uppgångar och nedgångar, så som vi alla gör när vi lever ett liv. Barnafödande, skador, sjukdomar, mentala breakdowns, skilsmässa, sorg, klimakteriet osv. Vi gör alla en berg och dalbansresa på våra egna vis.

Jag har en inneboende drivkraft av att jag ska göra ALLT i min makt för att behålla en frisk och funktionell kropp som kan ta mig dit jag vill gå. Kroppen är mitt fordon. Den har mig från A till B oavsett om det handlar att gå på toaletten mitt i natten eller hoppa i havet ifrån en båt och titta på det stora blå och allt som simmar där. Kort sagt, jag vill fortsätta att uppleva det bästa av min omvärld och då är det en stor fördel att ha en så frisk kropp som möjligt.

Det betyder att jag måste lägga manken till och utsätta mig lagom mycket för det som är svårt eller jobbigt. Kroppen byggs upp av noga utvalda utmaningar och belastningar och inte av kontinuerlig vila och väntan. Det är en balansgång mellan att vila när det behövs och också veta när är det dags att röra på påkarna. Balansgången kräver din uppmärksamhet på kroppen i kombination med kunskap om hur den fungerar. Smärta kan betyda "sitt ner och ta det lugnt" men det kan också betyda att du måste ändra på något och kanske behöver komma igång på något annorlunda sätt än det sätt som du är van med.

Människokroppen är skapt för att gå, springa, hoppa, lyfta, dra osv för vår överlevnad. När vi gör allt det så utsätter vi kroppen och skelettet för den belastning som gör att vi blir starkare. Cellerna i skelettet anordnas i en stark struktur när det utsätts för kontinuerlig belastning. Att hoppa och springa är bra, så länge det inte blir för mycket!

Hur vet vi om det är för mycket?

Börja med liten intensitet och få repetitioner när du börjar med något nytt. Det kan inte nog understrykas, när det gäller kroppen. När vi börjar långsamt så kommer kroppen hinna tala om för dig hur du ska fortsätta. Om du inte känner något obehag efter 3 timmar eller nästa dag. Ja då var intensiteten ok. Sedan fortsätter du på det viset och ökar efter hand så att kroppen hinner bygga upp sig.

Jag har just laddat upp ett träningspass i videobiblioteket (som heter "HOPP FÖR SKELETTET") där vi hoppar emellanåt för att få de där stötarna som skelettet behöver. Vi hoppar för att stärka skelettet men det betyder också att vi måste lägga det på en nivå som passar för att inte skada oss. Om du inte har hoppat på flera år och du är frisk för övrigt så är det bäst att börja med EN repetition! Det kan ju låta fjantigt för vad ska en repetition göra? Jo en liten repetition förbereder kroppen och du hinner att känna efter om det fungerar. En repetition är också fler än 0. Nästa dag (om kroppen känns likadan) gör du ytterligare en. Ända till den dag du känner att du kan göra två. Och sedan fortsätter så. Fortsätter att gå framåt med ett vaksamt öga till förändringar eller känslor i kroppen.

Det vi vet till 100%, det är att om vi kontinuerligt gör 0 dvs ingen träning, inga promenader, ingen belastning, ingen rörelse utan mest vara vila, så kommer skelettet att brytas ner. Det är värre att göra 0 än att göra 1 av något som du tror kommer att passa dig. Jag bjuder på passet ifrån videobiblioteket. Du hittar det på första sidan här på yogahem.se

Sist säger jag om kroppen som Mikael B Tretow säger om "Evighetsmaskinen":

"Den går hit, den går dit, det går runt en liten bit. Den startar på ett kick, det är en makalös manick."

Det där med att kroppen startar på ett kick det är ju önsketänkande i min ålder men det är i vilket fall en makalös manick. :)

Ha en härligt söndag!

/Carola